11 January, 2009

2009: a space odyssey



(Klicka för större format, ses bäst så..)

/Mathias

10 comments:

  1. yes box, det futuristiska vattentornet!

    ReplyDelete
  2. Känns rätt så Kubrickanskt, gillas!

    ReplyDelete
  3. ja titeln ger en skön nostalgi(ska se om filmen i veckan bara för det), 3an känns lite startreck på nå vänster.

    skön gråskala och sköna kompar, 1an och tvåan har väl inte helt 100 skärpa? kanske min skärm som visar fel men den känns lite off.

    ReplyDelete
  4. Fett som fan, synd bara att bild ett är lite sned och lutar åt vänster

    ReplyDelete
  5. Joel: det kan så vara, kul!

    Jens: en tackar så mycket! det stämmer nog, dom är inte helt hundra. fast det gör mig inte så mycket om jag ska vara helt ärlig, det var inte detaljerna i motivet jag ville framhäva / fånga, utan de sköna linjerna. jag personligen stör mig inte på att skärpan inte riktigt är hundra, men å andra sidan så har jag förståelse om någon annan gör det.

    Hampus: tack!

    Asplund: tack så mycket! hmm ja det är nog mycket möjligt, latmasken brukar krypa i mig ibland när det är till att redigera. men jag tror det mer är en synvilla, som nog beror på att jag inte stod helt rakt mot "mittpelaren", så att säga.

    ReplyDelete
  6. Kreativitet utan dess like, min vän... Du har dissekerat den där glorifierade toalettskålen de kallar vattentorn, och hittat sköna geometriska former som är sjukt uppenbara samtidigt som de är anonyma och hemliga... Alla som bor eller verkar i Uppsala har säkerligen sett det där tornet, alla har sett de där formerna, men väldigt få har tänkt på att separera dem, grymtgrymt bra... Och tack, jag har sett det där tornet varje dag i snart tre år, och äntligen får jag någonting ut av det. Bussresan varje morgon går numera förbi en rymdfarkost istället för en betongsvamp.

    ReplyDelete
  7. remcee: tack!

    Morgan: oj, jag bockar och bugar för de värmande orden; tack!
    jag tycker att det är de som är den största utmaningen och samtidigt den största charmen, att försöka se och fånga de små detaljerna som man kanske inte ser, trots att man varje dag passerar och beblandar sig med det på ett eller annat sätt. det är oftast då; när man ser på saker och ting från en annan vinkel, ur ett annat perspektiv, som man inser hur vackert det egentligen är och vad man tidigare gått miste om. det självklara är inte alltid självklart.

    tack än en gång!

    ReplyDelete