Emilie Björk

Jag heter Emilie Björk. Det var månader sedan jag skulle lägga upp en presentation av mig själv här. Jag har fortfarande inte kommit på något bra. Det enda jag kan säga att mina bilder är så jävla mycket jag det bara kan bli. Helt utelämnade, bekännelser, en smäll på käften.

Sådär första.

Ja en såndär personlig presentation av mig själv då.
Man skulle nog kunna säga att jag heter Hampus Lideborg och är 20 år. Jag gillar att fota mörkt och skitigt ibland och lent och snärtigt ibland, men oftast är linjer och balans en rätt viktig grej för mig, vill gärna att det skall luta lagom mycket på båda sidor och gärna något svaga färger eller ett konstigt motiv. Jag kan kännas igen som lite rolig ibland och väldigt degig vid andra tilfällen. Musik brukar jag ju lysstna på och då gärna hiphop, helst sådan där gammal gangsterrap från 90 talets början eller lite drum'n'bass och då gärna breakcore, jungle eller dubstep.

Man kan nog säga att jag är uppväxt lite med foto, min far höll på med det och när jag blev runt 15 fattade jag tycke för det och vi byggde ett mörkerrum i källaren. Han lärde upp mig och efter två år köpte jag mig en digitalkamera. En nikon D50 som jag har haft i två år nu ca. Jag är mycket för fasta vidvinklar och använder mer är gärna ett 30mm f/1.4 om jag får chansen, just nu är det mest mitt 10-20 och mina pocket wizards som används eller mitt 50mm f/1.4.

Jag har inte gått någon jättefräsch fotoskola eller haft någon utbildning mer än att jag älskar att fotografera samt att jag håller på med design. Jag har gått ett år på Hyper Island och gör nu min praktik i San Francicso, California. Jobbar som motiongraphic/interactive designer och för göra en väldans massa kul. Vill ni veta mer om min resa i USA kan ni kolla det på min blogg här.

Jag känner peppen på att lägga upp lite grejer här då och då. Mycket duktigt folk här och grejer, idag får ni dock bara ett självporträtt, ha en trevlig dag, nu skall jag sova.

"Det här är jag känns alltid som en jävligt skrämmande rubrik..."

Varför vet jag inte, kanske för att det är en lika skrämmande tanke som det är en rubrik. Men det här ska nog gå bra.

Jag gillar fotografi. Och på senare tid har jag tillochmed börjat känna att det på något plan har blivit mer än ett intresse, mer än något jag gladeligen investerar tid, möda och pengar i. Det har snarare blivit ett slags verktyg att bejaka världen med hjälp utav. Det var nog det som drog mig till fotografin när jag började, om jag tänker efter.

En dag fanns fotografin bara där, en förlängning av mig själv - Ett sätt att komma åt känslor, någon form av genväg till det egna jaget, människorna och världen som slöt sig omkring mig. Oavsett vad det var som fick mig att börja, inser jag nu, några år senare att det inte finns någon återvändo.

/Morgan Asplund Malaska, er nya vän.

Hi

Hej allihopa. Sitter just nu i en datasal på Fotoskolan i Gamleby, trött och överhungrig efter allt bildfixande i timtal med fina klasskamrater. Jag har bara varit här en månad och redan glömmer man bort att äta, det kommer sist på ens lista numera. Istället flödar bilderna, framkallningen och scanningen gång på gång. Fan vad jag älskar det här.
Det här inlägget blir inte långt jag ville mest säga hej till alla och visa två brand new bilder på två fina personer. Tänkte kanske göra en serie av dessa och fota flera människor invirade i sina täcken. En presentation kommer senare :)






/Jenny Kristina Nilsson

Då har turen kommit till mig.

Får väl börja med att säga att presentationer, eller ja skrivande överhuvudtaget, inte är min starkaste sida. Men i alla fall, jag ger det ett försök..

Mathias heter jag, snart 20 år, bor i ett mindre samhälle (läs: håla) som heter Björklinge (2 mil norr om Uppsala).

Hoppade på fotografi-tåget runt 2005 i och med att jag köpte min första kompaktkamera och det till stor del tack vare min morfar som så länge jag kan minnas alltid har gått runt med en kamera i ena handen och en filmkamera i den andra. Så man skulle väl kunna säga att intresset gick i arv. Blev senare lite mer seriöst när jag köpte min första systemkamera för 2 år sedan. Jag har, skillnad från majoriteten här, ingen fotografisk utbildning eller liknande utan är helt självlärd.

Ni kommer antagligen få se en hel del svart/vita bilder från min sida. Det blir oftast så. Jag gillar "cleana" avskalade bilder, (men det har en tendens att ibland bli helt tvärtom). Ganska mörka, kanske lite vemodiga och dystra. Visst, det blir mycket färg i mellan åt också. Det varierar med mitt humör. Jag fotar nästan enbart med fasta objektiv och stor bländare, (skulle gissa på att 90% av mina bilder är tagna med f2,8 eller större). Men så klart händer det ibland att jag använder normalzoom, fast då mest för vidvinkelns skull.

Inspireras mycket utav Heidi Slimane, Chan-wook Park, Magnus Renfors, musik och film.

Ja och om man inte ser mig med en kamera runt axeln så kan man antagligen se mig åkande på en longboard, sittande vid en mac, sovande på en buss (eller säng), liggande framför en tv eller kanske dansande på någon fest.

Det var allt för mig för nu, på återseende!

/Mathias Forsström

(i brist på bilder på mig själv just nu, så får ni min katt)

Och så var det min tur! Mitt namn är Emelie Lindh, är 20 år och kommer från Norrköping. Jag började min fotobana på gymnasiet då jag läste media och mest höll till i mörkrummet. Sen blev det mer och mer digitalt, då det är så enkelt och betydligt billigare i drift. Men jag skulle ju inte tacka nej till en mellanformatare, gratis film och framkallning. Inte alls. Hur som helst, efter gymnasiet bestämde jag mig för att ägna mig ett år åt ett av mina andra stora intressen. Nämligen grafisk design. Valet föll på en liten folkhögskola i Tidaholm. Staden, eller snarare hålan, där man antingen var raggare, jobbade på anstalten eller var intagen på den nyss nämnda. Jag gör en vild gissning på att det var ungefär så som det var uppdelat.

Under året, som boende på ett slott där drömmarna om nätterna kunde handla om att jag var en del av en vektorgrafik med banor och ankarpunkter som skulle ligga rätt, kom jag fram till att även om jag älskar grafisk design så är det nog foto jag gillar mest. Eller kombinationen. Så här är jag nu. Jag bor nu ungefär i Göteborg. Snart hoppas jag väl kunna räkna mig som att jag verkligen bor här. Jag är i alla fall här i minst ett år framöver ägna mig åt min passion, upptäcka nya saker och för att öka på studieskulden betydligt.

För att beskriva mitt fotograferande så skrev jag än gång den här texten:

”Att försöka se vardagen med nyöppnade ögon, se igenom det man ser varje dag, fånga känslan. Känslan av att se en sak som du sett varje dag på ett nytt sätt. Det slenterianmässiga. Lågmält och okomplicerat men ändå spännande. Kulisser skapade av människor för människor att leva i.

Det enkla. Ljusa. De räta linjerna. En gråskala i färg. ”

/Emelie
www.emelielindh.se

презентации

Har aldrig någonsin skrivit en vettig presentation utav mig själv, så vi får väl se hur detta går...

Jag heter Maria Boman, 18, Luleå. Pluggade estet foto på Kulturama i Sthlm förra året, och det var väl fantastiskt vissa dagar men andra inte, så jag beslutade mig för att min hälsa fick gå före och flyttade helt enkelt upp igen. Ja du hörde rätt, upp igen, men jag trivs och kan inte riktigt säga att jag ångrar det.

Jag vill nog egentligen bara fota analogt, men jag bor som sagt inte hemma längre, och utan jobb är de inte lätt att finansiera rullar och kemi och allt som hör till. Därför använder jag mest en Canon eos 350d och den fungerar väl alldeles utmärkt när den inte stänger av sig eller när den lilla inbyggda blixten vägrar blixtra.
Kan själv inte se min "personliga stil" när de kommer till fotografi än men jag fotar mycket svart/vitt, vill fånga grymt ljus och känsla men jag fotar nog inte under någon speciell kategori. Kan ungefär ändra kontrasten och färgbalansen i photoshop, och de räcker gott och väl.

Annars då…
Jag bor med min pojkvän och två katter, 6 min utanför stan. Pluggar på medieprogrammet med inriktning foto, dock tyvärr med tyngd på journalistiskt foto.
Arrangerar ibland spelningar eller vegansk folkkök, vimmelfotar för en sida som heter peppen,umgås med mig själv och ibland andra och sover sjukt mycket.

Det var nog allt!

Att presentera sig själv

wow, då var det väl min tur att presentera mig själv och vad ska man egentligen säga?
mitt namn är Michael Sandell Johansson, jag skriver alltid med små bokstäver förutom när det kommer till namn och städer, vissa människor finner det nog otroligt irriterande medans andra kanske tycker det trevligt och behagligt för ögat, vem vet egentligen?

jag är tjugo år gammal och är född i Uppsala men har spenderat den lilla delen av mitt liv i en liten håla vid namn Bålsta, inte att förvirras med Båstad, ni vet tennis-staden nånstans neråt i landet. jag har fotograferat digitalt i ungefär tre år då jag köpte min helt egna systemkamera, visst jag var väl kanske inte den mest begåvade fotografen men som man brukar säga, ur skit och smuts växer det fram vackra ting, eller.. det kanske bara är något jag hittat på själv? hur som helst, bortsett från att försöka kalla mig själv för en "bild skjutare" så njuter jag av att stå i köket, ligga vaken om nätterna med någon när och kär samt åka runt på festivaler och träffa en hel drös av sköna och intressanta människor.

så vad är det egentligen som jag tycker om med fotografi? jag älskar människor och vad människor kan göra, det finns inte en enda människa på jorden som är den andra lik, inte ens tvillingar är helt identiska, eller? hur som helst så är det nog människor jag kommer att fortsätta att avbilda i olika miljöner, allt från dokumentärt till något så stelt som i en studio med en vit backdrop. nu vet jag faktiskt inte vad jag vill fortsätta med att skriva så jag hoppas väl bara att jag inte varit allt för trist och tråkig och att den här bloggen kommer att blomstra med vackra bilder och heta inlägg om fotografins vackra värld.

tack för nu / Michael Sandell Johansson

Hallå där ät blåbär

Jag heter Susanna Erkheikki (uttalas precis som det låter), jag är 21 år och bor i Luleå.
När jag var tretton-fjorton började jag inventera bland min mor och fars fotoprylar, jag hittade ett x antal systemkameror som jag började använda. Har haft foto som ett väldigt stadigt intresse sen dess.

Även om jag läste Fotografisk bild A på gymnasiet så skulle jag vilja kalla mig självlärd eftersom jag i princip kunde allting redan innan kursen, den enda detaljen var att det jag gjorde med kameran fick olika namn och beteckningar som jag inte kunnat förut.
Min nuvarande fotoutrustning består mest av en Nikon D300 och ett plastigt vidvinkelzoom från Tokina. Jag fotograferar mycket analogt också men framkallar aldrig rullarna, det är något jag ska ta tag i när jag flyttar och har tid och plats att inreda ett litet mörkrum.

Jag inspireras mycket av de människor jag har omkring mig men också av bilresor, musikvideos, snygga filmer samt diverse naturupplevelser t.ex. fjällvandringar. Jag tycker om att fotografera natur, fast inte på ett tråkigt sätt, och så tycker jag om att fotografera människor ur andra vinklar än ansikte-rakt-framifrån. Fast när det kommer till kritan kan jag fotografera vad som helst, när som helst. Jag letar ständigt efter det perfekta fotoljuset och har än så länge hittat det i juli kring två-tre på morgonen. Blekt och fint.

I övrigt så kan jag berätta att jag tycker om att måla, klippa och klistra, flänga omkring i obygden, träffa folk, och fika. Ett vanligt missförstånd är att jag skulle vara hipp och häftig, jag är faktiskt varken eller. Jag är ganska nördig, långrandig och tråkig.

Ja, och så kan jag ju poängtera att det är jag som är initiativtagare till den här bloggen och att den inom en snar framtid kommer fullkomligt blomstra!

Min hemsida: http://erkheikki.eu
Min flickr: http://www.flickr.com/photos/susannae

Nämen titta

(Kort verison: 18 bast, Sundsvall, nattfoto och gröna saker, vegetarian, sover för lite)

En presentation, ja, öh. Hampus Bovbjerg-Grip heter jag, (den ende du hittar), är 18 år gammal, kommer ursprungligen från byn Bergsjö (1200 invånare..) i Hälsingland. Bor sedan 2 år i Sundsvall, började fotografera ungefär samtidigt som flytten och efter som mitt intresse utvecklades, jag blev duktigare samt började vantrivas mer samhällsprogrammet bytte jag till ett program vid namn Hantverk Foto, vilket funkar väldigt mycket bättre.

Jag gillar nattfoto med långa exponeringstider, att fotografiskt attackera omedvetna människor med kamera, tycker att ansikten är överrespresenterade i fotografi samt är för socialt inkompetent och virrig för att ge instruktioner för hur människor ska posera, något jag inte heller är särskilt intresserad av att göra. Om jag ska droppa någon favoritfotograf blir det Edward Burtynsky.

I övrigt är jag vegetarian, tycker om mina pyjamasbyxor, stickade koftor, öl, kaffe, sover alldeles för lite och ska om en bunt timmar iväg till Stockholm för att gå på Popaganda.

"bifoga antingen en bild på dig själv eller en bild som du är jävligt stolt över".
Jag tar och gör det första, det är kul att se hur folk ser ut och att posta bilder som jag är jävligt stolt över kan jag göra sen.

(och sen till er andra bloggmänniskor här: Hej, hoppas det här blir bra, att vi inte börjar hata varandra, att det är kul att läsa era drafts , samt att det är slarvfel och att jag faktiskt kan stava rätt bra! :F)