(i brist på bilder på mig själv just nu, så får ni min katt)

Och så var det min tur! Mitt namn är Emelie Lindh, är 20 år och kommer från Norrköping. Jag började min fotobana på gymnasiet då jag läste media och mest höll till i mörkrummet. Sen blev det mer och mer digitalt, då det är så enkelt och betydligt billigare i drift. Men jag skulle ju inte tacka nej till en mellanformatare, gratis film och framkallning. Inte alls. Hur som helst, efter gymnasiet bestämde jag mig för att ägna mig ett år åt ett av mina andra stora intressen. Nämligen grafisk design. Valet föll på en liten folkhögskola i Tidaholm. Staden, eller snarare hålan, där man antingen var raggare, jobbade på anstalten eller var intagen på den nyss nämnda. Jag gör en vild gissning på att det var ungefär så som det var uppdelat.

Under året, som boende på ett slott där drömmarna om nätterna kunde handla om att jag var en del av en vektorgrafik med banor och ankarpunkter som skulle ligga rätt, kom jag fram till att även om jag älskar grafisk design så är det nog foto jag gillar mest. Eller kombinationen. Så här är jag nu. Jag bor nu ungefär i Göteborg. Snart hoppas jag väl kunna räkna mig som att jag verkligen bor här. Jag är i alla fall här i minst ett år framöver ägna mig åt min passion, upptäcka nya saker och för att öka på studieskulden betydligt.

För att beskriva mitt fotograferande så skrev jag än gång den här texten:

”Att försöka se vardagen med nyöppnade ögon, se igenom det man ser varje dag, fånga känslan. Känslan av att se en sak som du sett varje dag på ett nytt sätt. Det slenterianmässiga. Lågmält och okomplicerat men ändå spännande. Kulisser skapade av människor för människor att leva i.

Det enkla. Ljusa. De räta linjerna. En gråskala i färg. ”

/Emelie
www.emelielindh.se